Göteborgsposten – 2 februari 1861, sida 1

le stranda mot allt för svårlösta eller oöfver stigliga hinder, så har regleringkommissioner ett annat fält för sig, hvarpå vi, enär ätver detsamma har ett oskiljaktigt sammanhang med vattenregleringsfrågan, anse att kommis sionen kan uträtta mycket för de af vattnet: flöde lidande strandegarne. Alltså om kom missionen slutligen skulle finna att löretage icke kunde utföras, endera iföljd af för myc ket öfvervägande kostnader eller at fåda at seglauonen derigenom skulle komma att un der åratal lida atbräck, så att kommissioner icke ansåg rådligt att tillstyrka försök til vattenregleringens utförande, hemstålla vi on icke nämnde kommission, innan densamme frånträder sin verksamhet, bör låta undersöka stränderna kring hela Wenern och de de: lar derintill, som lida af vattnets flödande, samt tillse, hvad inverkan hvarje fots stigande utöfver t. ex. medelståndspunkten i sjön för den ene eller andre jordegaren utöfvade, och dtretter föreslå jemkningar i skattläggningen at hemmantalen, der sådant kunde anses förenligt med billighet och rättvisa, äfvensom att Jemväl föreslå ersättningar af allmänna medel under de år, vattenståndet uppgår till en högre mera forödande punkt. På detta sätt skulle det genom de periodiska vattenflödena störda jordbruket kunna erhålla en nödig och rättsenlig undsättning, skäl till klagan hos jordegarne försvinna tör framtiden, och de Herrar och män, hvilka uti kommissionen deltagit, göra sig förtjenta af provinsernas innevänares odelade högaktning och oförställda tacksamhet.