Göteborgsposten – 31 januari 1861, sida 1

sin välvillige rådgifvare, och anhöll derföre om tillåtelse att få återkomma följande dagen. Hr dA ..., som hyste djupt medlidande för olyckan, förde henne till tröskeln. Qvinnan hade under hela samtalet haft ansigtet doldt bakom slöjan, men först då hon lemnade embetsmannen och varmt tackade honom med tårqväfd stämma, kastade hon, säkerligen för att låta honom se, huru tacksamheten glänste i hennes ansigte, tillbaka slöjan. DA... stod häpen vid den plötsliga anblicken af en bländande skönhet! Om han endast till namnet känt Madonnan, skulle han ej ctt ögonblick tviflat om att det var hon, som besökt honom, men alldenstund han lefde alldeles afskiljd från den öfriga verlden, misstänkte han ej ett ögonblick den snara, som lagts under hans fötter. Vid samma tid dagen efter kom den förtjusande varelsen åter på besök till chevaliern. Hon berättade honom en mycket invecklad och på förhand skickligt bopsatt historia, och hon visste att under denna audiens intressera den allvarlige embetsmannen så mycket för hennes öde, att ban nu i sin ordning begärde ett samtal till följande dagen, för att då meddela damen den åsigt han bildat sig om hennes process. Hvad skall jag väl säga eder? fortfor dHerbois och vände sig mot parlamentsrådsherren, hvilken satt med knutna händer och nedlutad