Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 2

— Jag har ej funnit något spår af henne. Men det är omöjligt att en liten flicka skall i sjelfva rikets hufvudstad kunna försvinna, utan att det är möjligt upptäcka, hvart man fört henne. — Vill monseigneur lära känna min tanke i detta afseende? frågade Rick. — Tala! Säg utan fruktan allt! inföll polislöjtnanten lifligt. — Jag är, på grund af mina noggranna efterforskningar, fullkomligt öfvertygad om att den vackra Mignonnes försvinnande endast är tillfälligt, och jag tror att det hela blott är en af föräldrarne skickligt spelad komedi. Jag medger dock, att detta blott är min egen enskilta åsigt. — Jaequets rapport är således falsk ? utbrast Lenoir, mot sin vilja hänförd af sina tankar. — Fullkomligt falsk, om den påstår motsatsen af hvad min innebåller, svarade Rick. — Nå, huru förhåller det sig med den person, som jag uppdragit åt er att bevaka ? — Hertigens vän? — Ja. — Han är alldeles oskyldig. — Akta er för att bedraga mig!