Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 2

bevisar icke detta, att statsmekanismens rörelser äro alltför långsamma för att lämpa sig för det raska ingripande, det ständiga aktgifvande på ständigt vexlande förhållanden, som erfordras om ett industrielt företag skall med största möjliga fördel och framgång handhafvas. Detta kan omöjligen ske genom embetsoch tjenstemän, hvilka, enligt sakens natur, i allmänhet snart hängifva sig åt slentrianen, och icke blifva några synnerliga vänner af förändringar, som öka deras besvär och rubba deras innötta vanor. För att uppmärksamt aktgifva på och villigt följa förhållandens och konjunkturers vexlingar fordras den kraftigt verkande sporre, som heter den egna fördelen. Huru skulle, t. ex., ett sexton månaders söl med ändringen af en olämplig befunnen taxa bedömas af intressenterna i ett privat bolag? Må det för öfrigt tillåtas ins. att framställa ett par frågor till dem, som något tänkt sig in uti dessa saker. Finnes det någon som tror, att om t. ex. ångbåtstrafiken emellan Stockholm och Göteborg varit skött af staten, samma gynnsamma resultat skulle deraf uppstått, som nu varit fallet, då den besörjts af enskilda bolag ? Och månne allmänheten skulle haft samma fördel deraf? Svaret torde blifva ett enhälligt nej! — Nå väl, om så är, hvarföre skall ett ohka förhållande uppkomma med jernvägarne, då enda skillnaden är, att den ena kommunikationslinien är till lands och den andra på vattnet? Blifver icke saken i alla fall densamma och äro icke båda anstalterna till för samma ändamål? Om denna senare fråga besvaras med ja, torde det ju äfven vara skäl uti att ju förr desto hellre tänka på att få trafikskötseln å statens jernvägar öfverlemnad åt ett bolag, uti hvilket affärsvana och praktiska insigter säkerligen icke komme att saknas. Detta ins:s förslag torde vara värdt att behjertas. Hvad särskildt frakt-taxan angär, torde man kanske ännu lång tid få vänta på någon ny; ty ärendet har icke längre framskridit, än att chefen för statens jernvägsbyggnader sökt och af K. M:t erhållit tillstånd att få tiden för förslags afgifvande i denna riktning ytterligare förlängd till och med Mars månads utgång innevarande år. Riksbanken. Metalliska kassan var d. 12 d:s 22,957,283 rdr och hade således under senaste 8 dagarne minskats med 125,667 rdr. Utelöpande sedelstocken var samtidigt 39,797,555 rdr, hvilket var ej mindre än 1,049,100 rdr under maximibeloppet. Statslånefondens utlåningar uppgingo vid sista uppgiften till 5,685,862 rdr, och hade således sedan förra uppgiften ökats med något öfver 50,000 rdr. Armeens gevär. K. M:t har forordnat, att det extra anslag af 150,000 rdr, hvilket rikets ständer beviljat för år 1861 till nya refflade infanterigevär, skall sålunda fördelas, att hälften deraf anvisas för tillverkning vid Husqvarna at 2,000 refflade gevär af 1860 års modell, efter 36 rdr 75 öre för gevär med tillbehör, samt andra hälften användas för tillverkning af enahanda slags gevär vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, Konstnyheter. Dagl. Allehanda berättar, att professor Boklund för närvarande är sysselsatt med ett porträtt af drottningen samt med en från Skåne beställd altartafla, föreställande Kristus i Gethsemane. Prof Hockert målar Konungens porträtt i riddardrägt (ordensdrägt?). Hr Hertzberg målar en altartafla, beställd tör Husby kyrka i Dalarne, föreställande Kristi uppståndelse. Skulptören Kjellberg, konstakademiens stipendiat, begifver sig i dessa dagar från Berlin, der han en längre tid vistats, till Paris. Han har i Berlin utfört en kopia af den antike håsttämjaren, hvilken med det första väntas till Stockholm. Som bekant, är det hvarje stipendiats skyldighet att från utlandet hemsända till akademien en kopia af något mästerverk. Medaljören Ericson, som vistas i Köpenhamn, lär hafva graverat en medalj öfver tramlidne professor Retzius. Skultuna aktiebolag. På ansökan af hrr A. M. Nordenskjöld, C. F. Löwenberg och Sigurd Ribbing, hvilka anmält sig jemte åtskilliga andra personer hafva för afsigt att ne ——— evo N — Jag har i detta afseende ingenting att