Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 2

hoptryckt, som om det skulle ha tillplattats under en press. Vid första ögonkastet fann man det vara ovalt, vid andra visade det sig rundt som en fullmåne. Munnen, ögonen, näsan undergingo likaledes förändringar med otrolig hastighet och förundransvärd lätthet. Den långa magra, outsägligt viga kroppen tycktes nära att gå isönder vid hvarje rörelse och åtbörd. Kortligen, han var en ypperlig clown. Hr Lenoir var säkerligen van vid att se den nykomne, ty han visade ej den minsta förvåning vid hans inträde. — Rick? sade han kort. Denne rätade upp sig och krökte sig åter, som en vig apa. — Jag har läst er rapport, fortfor polis. löjtnanten. — Monseigneur är väl belåten? sade Rick med ett graciöst småleende. — Jag vet ännu ingenting, ty jag hyse ovissa tvifvel om deras sanningsenlighet, i hvac som rör affären med de Niorres. — Monscigneur skall djupt förolämpa sir ödmjukaste tjenare med att betvifla hans trohet sade Rick och rätade åter upp sig, men denns gång utan att sedan åter böja ihop sig. —Ni anklagar tvenne adelsmän, tvenne a H, M:s offleerare för förfärliga brott.