Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 1

Eneqvist telegram från sekreteraren i Marine Insurance Comp. mr Lodge hvari han uppfordrades att uppgifva beloppet af det guld som blifvit bergadt, bergningslönen samt andra omständigheter. Han underrättade hrr Mollett och Schroeder samt assuradörerna att allt guldet hade blifvit räddadt och skulle förvaras under hans försegling i Wisby, samt att bergningslönen utgjorde 10 proc. såsom kaptenen hade öfverenskommit om. Den 17:de underrättade han hr Mollett att guldet skulle sändas till Stockholm för att derifrån skickas till London, samt anmodade honom om honorera hans vexel på 4000. Assuradörerna svarade att de ville acceptera för hvarje laglig fordran; guldet skulle han emellertid afsända med uppgift å sin fordran. Eneqvist svarade att han icke hade lust att lägga ut penningar. Under den 27:de sände hr Mollet Eneqvist en skrifvelse, som han, Mollett, hade emottagit ifrån sekreteraren för Marine Insurance Comp., hr Lodge, i hvilken nämnde sällskap förklarar sig villig att godtgöra hvarje rimlig fordran på bergmngslön, men att man icke var förberedd på att betala ett så stort belopp, samt begärde att Eneqvist skulle afsända guldet samt låta sin fordran. bero till senare uppgörelse. Guldet afsändes öfver Libeck till huset Rew Prescott C:o i London, Eneqvists kommissionärer och Eneqvist skref och beräknade sig 1 pets kommission för sitt besvär. Assuradörerna vägrade fortfarande att betala bergningslönen, men man blef dock ense om att guldet utlemnades, mot det att det omtvistade summan deponerades tills derom påbegynt rättegång skulle blifva afslutad. Eneqvist, som var kärande, klagade öfver att han hade blifvit betraktad såsom bergare, under det att han i verkligheten hade betalt pengarne till Thompson och endast fordrade tillbaka hvad han lagt ut. 10: pret i bergningslön, anmärkte han, kunde väl vara högt, men han hade betalt det och ville hafva tillbaka hvad han gifvit ut. Hans och Thompsons inför en kommission afgifna vittnesbörd, hvari Thompson förklarade att han hade bergat guldet och att bergningslönen var betald, upplästes under rättegången, men intet qvittens eller annan bevisning företeddes för att bestyrka detta faktum. Det anfördes vidare att man hade utsatt sig för stor fara under bergningen af guldet, samt att det var hårdt väder och svår sjögång. — Deremot påstods det å motpartens sida att Thompson var en imaginär person, att han var endast en af kärandens betjenter och att den såsom bergningslön uppgifna summan aldrig blifvit utbetald, samt att kärandens hela fordran var af bedräglig natur. Svarandernes advokat itog sig nemligen vidare att bevisa, det Thompson hade alls ingen del i bergningen af guldet, utan att det blef taget i land af en passagerare som bevakade det tills han öfverjemnade det åt en person som uppträdde i egenskap af konsul. Thompson, sade han, hade icke ens vetat utaf att guldet funnits ombord, förrän dagen efter den, då det blifvit bergadt, och han ville bevisa att de ord i kontraktet mellan Thompson och ångfartygets oefälbafvare, som rörde guldet voro efteråt nsatta i afsigt att stödja kärandens falska och vedrägliga kraf, hvarjemte han äfven ville