Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 1

Rådsherren bugade sig för att taga afsked — Jag tror, sede Lenoir, att det är ända målsenligast för i dag bryta mot etiketten. On Jag följde er ned på gården till hotellet, skull ni bli bemärkt, och vi få akta oss för att väck uppseende. — Det är äfven min tanka, genmälte h de Niorres. I öfvermorgon således, och Gu gifve, att jag icke måtte bli tvungen innan des: göra er ett nytt besök. De båda männen tryckte hvarandras hände till afsked, och rådsherren aflägsnade sig me långsamma steg ur polislöjtnantens kabinctt. — Äro vicomten och markisen verklige brottsliga? sade Lenoir för sig sjelf sedan har blifvit ensam. Allt låter mig förmoda det. Mer hr de Suffren talade ju godt om dem i går Hvad skall man tro i detta förfärliga möker! Brotten ropa oåterkalleligt på hämnd. Oeh denn: beklagansvärda händelse ligger på hvar mans läppar! Att anklaga tvenne adelsmän, det är at vanfrejda adeln i samma ögonblick det tredje ståndet afundsjukt och hatfullt höjer sitt hufvud och folket ingenting högre begär än att få trampa titlarne och adelsbrefven under fötternal... Att icke anklaga dem, då likväl alla misstankar hvila på dem, det är att gifva dem rätt, som skrika om partiskhet till förmån för de privilegierade klasserna, det är att hetsa alla sinnen