Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 1

de? Hvem vet hvad som. står i hans instruktion och i hans makt? Ofver dryadernaiskogen och najaderna i sjön skall han dock intet förmå, men på dessa ostyriga väsenden beror dock all djurgårdsfröjd och derför hoppas vi att den nya styrelsen gör allt för att vara deras vän, så skall den ätven blifya allmänhetens. Visserligen bör öfverintendenten derjemte befiita sig om att hälla tummen på tomtoch husegare, som å Djurgården bedrifva sitt prejeri i hyror nästan friare än i staden och som t. ex. vid Djurgårdsbrunn, det natursköna, såsom det kallas i annonsen och i sjeltva verket är, erbjuda enkelrum och dubletter, i hvilka sommarhyresgästen utom de agrementer han medfört från staden, äfven njuter af vindens spel och regnets fall på det beqvämaste vis. Kammarherre Roos, som icke fick gömma sina samlade skatter i riddarhusets vård och till dess bästa, säges nu ha sammandragit alla sina sympathier och sina framtidsdrömmar till Djurgårdsbrunn, der en gång genom ränta på ränta och genom andra storartade arrangementer fria sommarnöjen skola beredas i ofantliga kaserner och etter ett slags fritt cellsystem åt alla dem, som hyst en annan mening än den allmänna om bre Roos goda hjerta och uppoftrande menniskokärlek. .J Djurgårdsekar, susen vänligt öfver — detta och allt annat Djurgårdens väl! Hur skall man förstå vänskapen med både Danmark och Preussen på en gång, ska vi vara neutrala när den slesvig-holsteinska frågan brakar lös i vår och när den danska kunga-öfversten sätter sig på sina höga hästar och rider af med sitt skånska regemente öfver sundet och bälterna till gränsen af das grosse Vaterland? Åh fanken, vi måste vara med, det är klart, icke att dela Danmark (giriga tanke i en oskandinavisk själ!) utan att med Danumark dela äran aft den tyska enhetens delande i mycket bråk och reducerande till något annat. Tyskland skall bli så beskedligt, så ofantligt beskedligt i sommar, ty vid HEidern skall det få mycket stryk af den tappre landtsoldat och af nya karoliner, vid Rhenen skall fransoserna taga allt hvad de vilja ha, och det är icke litet, och vid Donau skall den unge kejsåren darra för Garibaldi och många andra upptågsmakare, som vilja göra efter hvad som förra året gjordes i Italien. Att det stundar krig och örlig i verlden, det bevisar icke blott kannstöperiet och den starka vinterkölden samt alla tecken när man spår i kaffe, utan förnämligast den skarpskyttetöreningssmitta som för närvarande går fram öfver Europa såsom en lek före det stundande allvaret, såsom ett oemotståndligt behof att beväpna sig emot den ännu okände men bestämdt väntade fienden. Märkvärdiga ting skola vi få se till året i vår lilla verldsdel, i den nya verlden och i den gamla. En rörelse i Kina kan ha oberäkneliga följder, det kan bli en folkvandring från Asien igen, som nedtrampar hela den europeiska civilisationen och som gör af det franska kejsardömet detsamma som skedde för längesedan med det mäktiga romerska. Någon stor kineshöfding Tra-la-la hittar händelsevis på Skandinavien, undantränger dess innebygsare, som äro kände under namnet Svensson och Norberg, till Lapplands fjell och kåtor,