Göteborgsposten – 23 januari 1861, sida 1

Den 19 Jan. Det var ledsamt att Handelskollegiun icke ville tillåta Renzska manegen att uppsli sina bopålar på Carl XLlII:s torg, nog kunde det ha fördragit en plankbyggnad der likasiö väl som midtemot, i synnerhet om det egna några välvilliga tankar åt Kätchen, dennain tressanta skönhet till häst, som är mäktig at rida hvem som helst på näsan och med sine behag försona obehagligheterna i några hyf lade bräder. Nu skall man få se att hon icke kommer med, att hon sätter sig på tvären och att vi längtande stockholmsboar, när sommaren kommer, i herr Motanders inrättning på Djurgården gå miste om den sköna uppenbarelsen, allt för berörda kollegii skull. Men der på Djurgården skola vi dock finna fältet öppet för våra förnöjelser, vi skola gå der och leta i buskar och snår etter de åtgärder, hvilka den nye ödfverintendenten vidtager för vår trefnad och våra sommarnöjen. Som en ny qvast skall han naturligtvis bålla vägar och stigar i den bästa ordning, han skall möjligen öka antalet af soffor och andra säten för våra hvilostunder i det gröna, men hvari skall vål det egentliga af hans embetsutofning, storverket eller reformen bestå? Månne han skall sätta en gräns för villornas förökande, på det att det täcka landet ej må varda en småstad, skall han uppväcka det forfallna Tivoli till ett nytt och bättre lif, plantera träd på slätten och bygga broar öfver rännstenarne på dessa minnesrika ställen, der i fjor strider stod och der bjeltarne blöd