Göteborgsposten – 18 januari 1861, sida 1

Lenoir svarade icke; hans ansigte uttryckt ett synbart missnöje. — Om de äro brottsliga och jag anklaga dem, sade han och stampade i golfvet, skal jag få hela rikets adel på halsen; om jag lemnar brotten obestraffade, skall hela folke stena mig! — Folket bebhöfver i denna stund till. fredsställas, monscigneur, anmärkte polisagenten — Jag vet det, Jacquet! Folket uppretas bvarje dag mera mot adeln. Dessa advokate och pamflettskrifvare äro verkliga gissel. Mer apropå advokater, huru är det med den unge mannen från Årras, som för närvarande vistas här Versailles och hvars anseende börjar tillväxa bland hofvets fiender? — Monseigneur menar hr de Robespierre. — Ja. llvad är det för en karl? — Bah! inföll Jaquet med en föraktfull minc, ingenting stort, monseigneur. Han skall tillhöra oss, när vi behaga. Robespierre är icke rik och han hindras från att bemäktiga sig den lel af fädernearfvet, som tillkommer honom. Saken är, att man ännu icke vet, hvar hans faler, som redan för längesedan försvann, tagit vägen. Sequester är lagd på en landtgård i trakten af Arras, emedan denne familjefader bevifvit sig på en resa och man ej vet, hvar han befinner sig. Sonen är i knappa omständigheter.