Göteborgsposten – 18 januari 1861, sida 1

sannolikheter stämma tillsammans för att gifva mig rätt. — I går afton, återtog Lenoir efter ett ögonblicks tystnad, befann jag mig tillsammans med guvernören de Suffren; jag talade med honom om ge båda ifrågavande personerna, utan att likväl anförtro honom någonting bestämdt. Han sätter stort värde på dem båda; han påstår, att de äro tvenne aktningsvärda ädlingar, tvenne tappra och värdiga officerare. Deras familjer ha höga förbindelser, Jacquet. — De ha endast slägtingar på långt håll, monseigneur ; de äro båda faderoch moderlösa, och ha inga syskon. Deras affärer äro i det beklagansvärdaste tillstånd: ofantliga skulder! ... — Det är ej något motif för brottslighet. — Men hvem skulle då ha fördel af att begå alla dessa brott? Har monseigneur icke tagit kännedom om den detaljerade rapport, som jag ingaf i går. Jacquet visade härvid på en tjock pappersbundt, som låg på bordet. — Jo, sade Lenoir och skakade på hufvudet; jag har genomläst den och är tyvärr tvungen att tänka alldeles som ni. Jacquet bugade sig. — Monseigneur eger så mycket skarpsinnighet! sade han.