Göteborgsposten – 17 januari 1861, sida 2

ifför att kunna handla mot en man af hans betydenhet. i — Jag vet det, monseigneur, och det är anskaffandet af dessa bevis, som för närvarande utgör föremålet för alla mina efterforskningar. A Lenoir reste sig upp och gjorde några slag genom rummet. — Således, sade han och stannade tvärt, således skulle dessa smädeskrifter mot drottningen och hennes omgifning och den lilla flickans bortförande vid gatan Saint-Honor, som i denna stund så mycket retar bourgeoisien emot 088, vara en och samma persons verk ? — Jag tror det, monseigneur, svarade Jacquet kallt, — Och denne man, denne usling skulle vara skyddling till hans höghet hertigen de Chartres ? — Han är mer än skyddling, monseigneur, han är hertigens kamrat i dennes nöjen, han är nästan vän till den höge personen, sade agenten. — Men om det förhåller sig så, Jacquet, då är situationen farlig. Jacquet bugade sig utan att svara, men hans åtbörd förrådde tydligen, att han var af samma tanke som hans chef. Lenoir började åter sin promenad.