Göteborgsposten – 17 januari 1861, sida 1

med den politiska polisen, men de utsträcktes till moraliska forskningar, som voro alldeles främmande för den senare. Å ena sidan hade Ludvig XV:s stora smak för sqvaller, hans omättliga nyfikenhet, hans önskan att få litet upplifva sin blaserade själ genom åhörandet af skandalösa anekdoter, hans ministrars intresse af att bibehålla honom i en verld af löjliga barnsligheter, för att skilja honom från mera allvarliga saker, hade, sade vi, drifvit Ppolislöjtnaanten att så småningom inblanda sig i enskilta personers angelägenheter, att utspionera familjerna och inhösta små historier, hvilka han följande morgon skulle uppsätta i sin rapport, i det han inträngde i hvars och ens hem och afslöjade sociala sår, någon hemlig vanära, ja, till och med olyckor, hvilkas inrapporterande bidrog till att förströ den kongl. ledsnaden. Å andra sidan uppeggades denna kränkning af medborgares rättigheter ännu mera genom de mer än fria sederna hos ett efter utsväfningar begärligt hof. De förnäma herrarne vände sig utan vidare omsvep till polistjenstemännen, för att underlätta sina egna nöjen. Den municipala polisen handhafde då som nu len allmänna säkerheten, lugnet och helsotillståndet; men af de hemliga arkiverna har man unnit att den under Ludvig XV:s och XVI:s tid