Göteborgsposten – 17 januari 1861, sida 1

rat NR ARR NE FA EE VE RR RR hölls på endast omkring fyratio så kallade kassaartiklar som lemnade den egentliga tullinkomst som var at någon betydelse för statskassan. Vi stå ännu längt itrån dntta ideal. Vår tulltaxa innehåller ännu närmare 200 artiklar och af dessa är det endast temton å tjugo som egentligen kunna betraktas såsom renderande för staten. På alla de öfriga ha vi derföre god råd att göra nedsättmngar; och kunna vi derigenom förskaffa oss lättade vilkor för afsättningen af våra egna produkter i andra länder så är detta icke något som vi böra försumma. Se vi nu efter hvilka varor, som utgöra föremål för handeln mellan oss och Frankrike, cch hvilka derföre kunde blifva föremål för ett handelsföredrag emellan oss och detta land, så finna vi att de förnämsta artiklar vi kunnna afsätta å Frankrike äro jern och trädvaror, samt att deremot de förnamsta artiklar hvilka fransmännen kunna påräkna att afsätta hos oss äro viner och distillerade varor, salt, sidentyger o. m. s. Ingen af dessa artiklar höra till dem på hvilka en tullnedsättning kunde förorsaka en väsendtlig nedsättning i tullinkomsterna och det vore sannerligen en stor fördel om vi genom en sådan åtgärd kunde förskaffa oss någon lättnad i de prohibitioner som nu försvåra afsättningen af vårt jern och våra trävaror inom Frankrike. Vi kunna derföre icke annat än understödja det gjorda yrkandet att regeringen måtte försöka att inleda underhandlingar i detta afseende. Vi halva viserligen icke alltför 1i.ycket att erbjuda Frankrike i utbyte mot lindringar i atseende å införseln af våra produkter, ty vi kunna icke ställa i utsigt att en nedsättning i tullen på importartiklar från Frankrike, eller ens ett totalt borttagande af densamma, huru mycket den än skall bidraga att öka konsumtionen af dessa artiklar hos oss, likväl skall mycket influera på de franska produkternas afsättning i dess helhet, emedan vi till vår folkmängd utgöra en allför liten bråkdel af den menniskomassa som konsumera franska alster. Men om vi också icke ba så lockande utsigter att i detta afseende erbjuda Frankrike, så hafva vi dock icke derföre skäl att tvifla på framgången af en sådan underhandling, Ty om franska folket också hänger fast vid protektionssystemets åsigter, så är det deremot troigt att franska kejsaren sjelf är stämd för frihandeln och genom sina handelstraktater endast söker att småningom införa densamma Frankrike och vänja dess folk dervid, ehumu han för att icke stöta dess fördomar för mufvudet söker att gifva sina era kaaktären af reciproka fördrag; och detta är Nn omständighet som kan låta oss hoppas på utt on sådan underhandling, rätt förd, skall unna vinna sitt ändamål.