mera passande att idka vapenyrket än att bikta andras synder. Gå in vid kongl. infanteriet, abb! Det är ett vackert regemente och en af de rekryterande sergeanterna är min vän. Vi skola tillsammans fira ert inträde på krigsgudens bana. — Usch, infanteriet! svarade Joachim. Jag tycker bättre om kavalleriet. — Nåväl, låt gå för kavalleriet då! Hvad skulle ni säga om jägarne ? — Jag tycker om deras uniform! -— Framåt med värfningen då! —Hör, mina herrar, sade Talma till sina reskamrater, skulle någon af er kunna ge mig upplysningar om Versailles ? — Hvad skulle det vara? frågade Michel. — Hvar skall man här i staden kunna finna ett godt bord, utan att förmycket lätta på börsen ? — Ett godt bord? Jag vet ett ställe der vinet är godt, utan att dock stå för dyrt. — Det är. ..? — Hos mamma Lefåvre, hustrn till soldaten Lefevre vid franska gardet, en rask gosse, som nu i tolf år väntat på korporalsgalonerna. —Hvar bor hon? — Rue du Plessis, nära kyrkan, men om ni vill spisa middag der, så infinn er här utanför slottet kl. 3, då Tallien och jag skola göra er sällskap. I I I I