Göteborgsposten – 16 januari 1861, sida 2

Andersdotter förnekade att hafva från Lund-Leiberg tillgripit annan fisk, än deu hon redan erkännt sig hatva wllgripit, samt påstod sig hafva upphittat vantarue å Lund-Leibergs gård. Eriksson, som upplystes vara gift, förnekade all delaktighet uti Andersdötters tillgrepp, äfvensom hvad hon om honom i öfrigt uppgitvit. Ekström, som blivit inkallad för att upplysningsvis höras, berättade: att Andersdotters föräldrar voro honom bekanta och att hau derlöre upplåtit sin bostad åt henne, tilldess hon kunde skatta sig annan tjenst i stället för den hon lemnat ho3 LundLeiberg; samt att Andersdotter, med uppgift att hatva af en nära slägting erhållit d. hos Ekström ärceriunnue kängorna, afiemnat dem till Ekströms hustru att försäljas, emedan, såsom hon föregifvit, hon varit i stort behof at penningar. Efter ytterligare en stunds förhör erkände Andersdotter, att hon, utan att hatva någon delaktig med sig deri, ensam förötvat tillgreppet at den halfva vålen fisk, begge paren kängor, blommorna och brödet; föregifvande Andersdotter, att hon tillgripit blommorna vid flera särskilda tilifällen dels nere uti växtbuset och dels utur ett tilläst förvariogsrum å vinden, dit Lund-Leibergs hustru ibland uppsändt henne att ur detsamma nedhemta der förvarade saker; men i öfrigt kunde Andersdotter ej förmås till någon vidare bekännelse. Lunud-Leiberg värderade fisken till 3 rdr 50 öre, tygkängorna till 1 rdr, lappkängorna till 25 öre, blommorna till 3 rdr, brödet till 50 öre och vautarne vill 50 öre; men i afseende a kaffebönorna ville Lund-Leiberg icke göra något påstående mot Andersdotier. Den vidare ransakningen, rörande Andersdotter, öfverlemnades till stadens rådhusrätt; och återförpassades Andersdotter till cellfängelset, der hon emellertid skulle förvaras. — Den 12 i denna månad på ettermidd. då poliskonstapeln N:o 40 Georg Krook inkommit å jernbäraren Anderssons spisqvarter i Vestra Haga, fick han der höra omtalas, att en obekant mansperson hade der kort fö:ut utbjudit några medvurstar för 25 öre stycket; och sedan Krook, som genast misstänkt personens åtkomst till hvad han utbjudit, om dennes utseende förskaffat sig någon upplysning, började Krook straxt att eftersläå honom med den tramgång, att denne iuom kort blef gripen, hvarvid det betanns att densamme var den i poliskammaren illa anskrifne Anders Larsson fran gården Toltorp i Fässbergs socken. Anders Larsson qvarhölls i poliskammaren under natten; och påföljande morgon uppkom dit destillatorn UC. B. Ekberg här i staden och anmälde, att under eftermiddagen dagen förut blifvit bouom frånstulne nio stycken medvurstar och ett rökt gäsbröst, som funuits upplagde på ett skåp bemma å haus svale. Då Anders Larsson greps, befanns han innehafva 5 medvurstar och ett rökt gåsbröst; och sedan Ekberg i dessa igenkänt just dem som blifvit honom trånstulne, hade poliskommissarien J. A. Göthe låtit den 13 d:s till celltängelset intörpassa Larsson. I går förehade poliskammaren härom förhör med Larsson, hvarvid Ekberg tillstädeskom och berättade, med åberopande at hvad han redan förut anmält, att dörren till svalen stått oläst, samt att de ej återfunne medvurstarne varit af ungefär enahanda storlek med dem som tillrättakommit; vägande dessa medvurstar 5 Z. 28 lod och gåsbröstet 1 48. 4 lod. Anders Larsson erkände tillgreppet, men ville dock nedsätta medvurstarnes ursprungliga antal till endast åtta. Han hade en stund förrän han verkställde tillgreppet varit uppe på svalen för att efterhöra, om han kunde få köpa svinföda, och dervid blitvit varse matvarorna i skäpet samt sedan passat på tillfälle att oformärkt dit åter inkomma, då han äfven lagt sig till dem. Dereftar hade han straxt begifvit sig ut att sälja det stulna och fätt till en obekant gumma, som uppehållit sig å Kungsgatan med att försälja granris, afyttra de tre medvurstarne för tillsammans 18 sk. rgs. Rörande sina lefnadsowständigheter berättade Larsson, att han vore född år 1834 i Toltorp samt son till bonden Lars Abrahamsson och dennes hustru Anna Stina; att han aldrig innehaft någon ordentlig tjenst; samt att han, som tillhörde Fässbergs församling, blifvit år 1857 straffad för första resan snatteri, men att, ehuru han sedermera flerfaldiga gånger varit tilltalad för oloflige tillgrepp, han likväl icke blitvit derför sakfälld. Den vidare ransakningen öfverlemnades till stadens rådhusrätt; och återförpassades Larssou till cellfängelset, der han emellertid skulle förvaras.