Göteborgsposten – 16 januari 1861, sida 1

efter vår kyrkas fordringar, har gått för sig de två sista dagarne. Det påskyndades hastigt med den, men i Preussen har man varit ännu hastigare och det gallde ändå en kung. Sorgen blir icke heller särdeles långvarig och, hvad toiletterna beträffar, är den redan icke särdeles allvarsam. Man ser ett och annat kulört band på fruntimret och rutiga pantalonger förekomma stundom på herrarne. -Snön är mycken och hvar och en plöjer sin väg fram, oaktadt allt tjenstvilligt biträde af dillströmmarne, de stackarne, som äro dömda att i Stockholm verkställa en art af Danaidernas fåfänga arbete. Våra skarpskyttar finna sig bland annat lifvade af tankar i skandinavisk riktning och redan betydligt antityska. Hvad skola de icke blifva till våren, då det kanhända blir allvar af vid Eidern och dessutom i Italien, i Österrike, i tyska enigheten och i den franska i interventionsprincipen. Alla hoppas vi på vären, somliga för krigslågans uppflammande, ty det är så intressant, somliga blott för den varmare solen, som skall trösta oss för all köld och snö. Det är märkvärdigt hvad dagarne redan tilltagit — reflekterar man för hvarandra, men värdigas dervid icke märka att detta fenomen regelmässigt återkommit på sin vissa tid, så länge det funnits årstider på jorden. Ack, Hertha, nu är du ändå bra hvit och vacker, ehuru en kall skönhet; dina driftvor locka mig. Jag skall bestämt ut och åka på det goda föret och det goda priset innan respektiva hyrkuskoch åkareembetena möjligen lyckas få sin klagan hörd. Koör i vind — — B. P.