Göteborgsposten – 16 januari 1861, sida 1

Iotel Niorres. Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). Xx. Ankomsten. -— Allt är ett föremål för minne i en moders tankar, återtog Danton efter en långvarig tystnad, och ingen kunde bättre än m:me Bernard, oaktadt hennes anfall af vansinne, angifva sin dotters signalement. Den egna färgnyansen på lilla Rosas blonda lockar, dessas rikedom, en brun fläck under högra ögat, fina och genomskinliga naglar såsom på en verklig markisinnehand, en grop i hakan, ett litet veck vid munnen, då hon envist gäckades med dem som älskade henne, och Gud vet, att deras antal var stort! Den tröstlösa modren beskref hvarje drag, härmade Rosas åtbörder och röst, ja, tillochmed hennes vredgade utfall. Man lyssnade, man trodde sig se barnet. Alla greto och ingen vågade störa utbrottet af denna djupa smärta. 2) Forts. från N:o 1—12.