Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 3

Fran Utlandet. Vi erhöllo 1 går morse anduigen utländsk post, tyska udnmugar från den ö:dje tll och med den 7:de dennes; men ut de många tid uingarne finnes dock proporuonalieter lite af politisk vigt, dels dertore att telegrater redan 1 förvag omförmålt tulldragelserna, dels dertöre att de utländska tidningarne lidit a samma sparrming som Vi. Ett telegram berättade oss för några da gar sedan om ett manifest af särdeles oroande natur, som den nye konungen i Preussen Wil helm I uttärdat uwull sitt tolk. Detta manites innehåller hufvudsakligen, att den atlidne ko nungen gifvit landet institutioner, genom hvyvil kas utveckling dess förhoppningar skulle upp tyllas. Den konung, heter det vidare, som förstod ait grundlägga något så stort, hvar: oförgätliga ord: Jag och mitt hus skola tjens Herran, ätven uppfylla min själ, tillkommet en framstående plats bland den ärofulla foljc at monarker, som Preussen kan tacka för sir storhet, och hvilka gjort det till den tyskö andans banerförare. Jag skall trofast värna detta stora art efter mina förläder. Det ä ej Preussens bestämmelse, att endast lefva. njutningen at det forvärtvade goda. I lifvan det af dess andliga och moraliska krafter, uppriktigheten af dess religiösa sinne, i före mngen at lydnad och frihet, i förökandet a dess forsvarskratter ligga vilkoren för dess makt. Jag skall skydda lagar och författningar. Mina pligter mot Preussen falla tillsammans med mina pligter mot Tyskland. Förtroendet till Europas lugn är rubbadt. Jag skali bemöda mig om att upprätthålla fredens välsignelser. Det oaktadt kunna likväl faro; närma sig för Preussen och Tyskland Pro: klamationen slutar med en uppmaning att förlita sig på Gud och minnas Preussens stora tider. — Det är ovedersägligt, att detta mamtest ej otydligt tillkännagifver, att Preussen snart kan ha att vänta sig ett krig; påminnelsen om dess stora tider syftar naturligen på Fredrik den stores tid, d. v. 8. tiden för inkräktningarne. Manifestet har med bifall mottagits af folket, som ännu sjunger vid sin Bierseidel om ett Schleswig-Holstein meerumschlungen. Från Frankfurt skrifves under den 9:de, att den preussiska förbundsgesandten i förening med den österrikiske redogjorde för de tyska stormakternas åsigt om hvad man hade att göra med aiseende på Holstein. Utskot.ets samtlige ledamöter förklarade sig ense härmed. RKeferenten, den bayerske gesandten von der Pfordten, anmodades att så snart som möjligt framlägga utskottets berättelse ör förbundsförsamlingen. Det är forttarande Österrike, som höge