Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 2

— Det har afseende på herr Bernards lilla dotter, som han ej kan återfinna. Hans hustru gråter natt och dag, och han sjelf har varit nära att döda sig af sorg. — Han har då mistat sin dotter? Ja; måbända har hon blifvit stulen. -När skedde det? — Förliden midsommarsdag, således för fjorton dagar sedan. — Åh tusan! det der kan ej ega grund! — Jo det är fullkomligt sannt, yttrade nu Danton. Berättelsen är verkligen rörande. Jag skall just med afseende på denna tilldragelse besöka hr Robespierre, för att inhemta hans råd. — Robespierre! upprepade Marat och darrade; det är en talangfull ung man, som har en god framtid för sig. — Känner ni honom? frågade Danton. — Mycket litet; men jag tror att vi en dag skola bli bekanta, ty våra åsigter äro ovanligt öfverensstämmande . . . Men, tillade han efter ett ögonblicks tystnad, är det opassande att fråga efter närmare detaljer i afseende på den affär, om hvilken ni skall rådgöra med Robespierre? — Ingalunda; saken är känd af många, och jag villfar gerna er åstundan, (Ferts.)