Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 1

dödsstund gifvit lifvet. Utan att du gör detta, skall han dö, liksom min stackars bror, din herre, skall dö. Medlet är detta: Begär af min far tillåtelse att taga barnet med dig och att föra det långt bort, utan att någon annan än min far vet om dess vistelseort. Om detta sker är min son räddad. Tjenaren hade tvekat, om han ej borde anse detta för en synvilla. Han förmåddes dock att tro på uppenbarelsens verklighet, då rådsherrens andre son dog, såsom spöket hade förutsagt. Men ändock kunde han ej förmå sig till att uppenbara saken, förrän han föregående natt sett en ny syn. : Denna gång var det den yngre sonen som visade sig och i bevekliga ord uppmanade den af fasa nästan förstenade betjenten att uppfylla brodrens begäran, emedan de nya olyckor som eljest skulle tima komme att återfalla på hans hufvud. Af fruktan att få se en ny uppenbarelse hade han nu lydt. Efter moget öfvervägande beslöt likväl rådsherren att icke fästa någon vigt vid hvad han hört, emedan betjentens framställning, äfven om den ej dikterades af någon oädel bevckelsegrund, var alltför otrolig för att af en upplyst man kunna anses såsom tillkommen genom annat än en öfverspänd och uppjagad fantasi.