Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 1

England. (Efter en utländsk tidskrift). Täta, plötsliga och ytterliga fluktuationer i Englands banks diskonteringar, hafva varit de mest framstående dragen i den engelska penningemarknadens historia under de senaste 16 åren. Det är obehöfligt att framhålla hurn skadliga sådana vexlingar äro för handeln samt huru mycket de bidraga avt åstadkomma en böjelse för oförsigtig och öfverdrifven spekulation inom köpmansklassen. Hvarje försök att förminska dessa vexlingars såväl omfång som täta förekommande, samt att göra dem mindre plötsliga, måste derföre alltid ega anspråk på uppmärksamhet; och inom den engelska handelsverlden har af denna orsak också mycken rörelse och mycket intresse uppstått med anledning af ett förslag, som framkastades på den i September månad förlidet år hållna kongressen i Glasgow, och hvarigenom förslagets upphofsman, mr W. L. Phun, tror sig kunna lösa denna uppgift. Förslaget går ut på att både Englands bank och alla andra banker skulle mista sin rätt att utgifva sedlar, hvilken rättighet skulle ofverlemnas till en nationalbank, som utgåfve sedlar emot guld eller guldbarrer och som tillika försåge de andra bankerna med sedlar emot en motsvarande deposition af consols. Planen att upprätta en sådan nationalbank är icke ny i och för sig sjelf, och många kunniga män äro af den åsigten, att en sådan bank mycket kunde bidraga att förminska de nu ständigt återkommande omkastningarne i bandelsförhållanderna; men hos alla finnes det en stor fruktan för att ett så mäktigt machineri skulle kunna användas till annat än berättigade handelsändamål, hvarpå andra länders privilegierade banker hafva lemnat så högst sorgliga exempel; och mr Phuns förslag att den nya bankens styrelse skulle utgöras af 13 bland underhusets medlemmar, valda af huset sjelft, kan icke förjaga denna farhåga, emedan den i viss mån skulle göra banken ERRRESARETEREERRR EEE