Göteborgsposten – 9 januari 1861, sida 2

— Här har ni en vagn! här I här! utropade hyrkusken och pekade på sir. — Caramba! du hinner alldrig fram! fortsatte den ifrige herrn. Jag måste ha ett fursligt åkdon! Dethär! i Han pekade härvid på grefven af Artois vagn. — Monseigneure vagn! upprapade Hoche och höjde på axlarne. — Ja! om moseigneur vore här, skulle han vara den förste att erbjuda mig plats vid sin sida! Vet du hvem jag är ditt nöt? Lonard! förstår du? Låonard, hennes majestät drottningens af Frankrike och Navarra hårfrisör! och hennes majestät väntar mig! Förstår du, galgfågel? Fort; fort! Kör och det i galopp! -— Omöjligt, min herre! svarade Hoche och pekade på sitt åkdon. Ni ser att två ekrar gått af. Jag är tvungen att återvända till Paris. Jag kan ej en gång köra herr Marat, läkare för monscigneurs stall. — Åh! inföll Marat och höjde på axlarne; var ej orolig, min gosse. Jag är ej drottningens hårfrisör, jag, och är nöjd med den blygsamma hyrvagnen. Lonard syntes förtviflad. — Vill du åtminstone köra utan en minuts dröjsmål? frågade han och vände sig till hyrkusken. (Forts.)