hyrvagnen, så att alla tre åkdonen derigenom befunno sig i bredd på vägen. Detta hade dock ingenting haft att betyda, ty der fanns rum nog för dem alla, om ej i detssmma en ofantligt tung bryggarkärra, dragen af två hästar och körd af en storväxt man med rödt ansigte, i detsamma, tvärt emot polisförbuden, kommit snedt öfver plantagerna och alldeles rakt emot de öfriga tre åkdonen. Med den fart som bryggarkärran och dess tunga last hade kunde den omöjligt hejda sig, och lika litet kabrioletten och grefven af Artois vagn, ty ingen af dessa tre hade nog tidigt märkt eller kunnat beräkna faran, för att stanna farten i tid. Följden häraf blef att då, såsom vi sagt, de båda senare befunno sig i rak linie med hyrvagnen, blefvo de på en gång rent af öfverkörda af den tunga bryggarkärran. Stöten var förskräcklig och tillochmed byrvagnen, som ej af kärran emottog någon direkt stöt, lopp fara att lida betydlig skada. Skrik, svordomar och gnäggningar, bullret af krossade hjul och knakande fogningar, med ett ord sagdt det förfärligaste oljud störde nu den förut rådande stillheten på cours de la Reine. Hyrvagnens passagerare hoppade hastigt ur densamma, aen kunde i första ögonblicket endast: fatta att olyckan verkligen skett, utan att de för-. mådde hitta på någon hjelp. Oredan var förskräcklig.