Göteborgsposten – 9 januari 1861, sida 1

VI. Drottningens Hårfrisör. Stallbetjenten hade rest sig upp temligen illa stött efter sitt fall och kom nu haltande fram till skådeplatsen för olyckan. -— Måtte satan anamma dig! utropade han ursinnig till bryggaren. Var du då alldeles blind? — Och du, kuskslyngel! hvarför tog du ej med dig glasögon, då du ej kan se upp? svarade den bredaxlade bryggaren. — Glasögon! vänta litet! jag skall minsann ge dig glasögon, jag! — Försök på, får du se! — Det skall ej dröja länge, tjocke öldrinkare. Och betjenten störtade med lyftad hand fram emot bryggarkärran, på hvilken han försökte att klättra upp. Bryggaren fattade sin piska i skaftets lillinda för att kunna ge bättre slag, och inväntade lugnt sin motståndare. — Tig, Hoche, och hjelp hellre herrarne ler! sade i en befallande ton karlen i den ruskiga drägten, hvilken ännu höll sig qvar på kusksätet, der han tillika med stallbetjenten före olyccan hade sutit. — Åh! svarade den senare i butter och notsträfvig ton, utan att likväl fortsätta med