Göteborgsposten – 8 januari 1861, sida 1

RAVE — — — RR Den lille abbgen blef karmosinröd af vrede, och hans ögon sprutade lågor. — Dumhufvud! skrek han. — Hvad behagas? frågade fäktmästaren och vände sig helt lugnt om. — Jag säger dumhufvud! upprepade abegen och reste sig på tåspetsarne, för att riktigt betrakta sin storväxte vedersakare 1 hvitögat. — För fan! yttrade fäktmästaren, det der är ett ord som ni skall återtaga min lille herre! -Jag återtager ingenting, min store herre. — Nå då skall jag ge er en risbastu, som man gör med illa uppfostrade barn. — Risbastu! tjöt abbeen och blef om möjligt ännu rödare än han var förut. För ett ögonblick stod han liksom träffad af åskan; vreden gjorde honom orörlig. Hans ögon utgjöto hela kaskader af vredgad eld. Plötsligt utstötte han ett hest skri, tog ett språng till vicomte de Renneville, ryckte ur slidan den värja, som denne bar vid sidan och återvände hastigt med vapnet höjdt i luften. — En garde! en garde! ropade han till fäktmästaren. Förbluffade stodo åskådarne af denna scen, hvilken knappast räckte några sekunder. Äfven fäktmästaren var förvånad och betraktade med en slags naiv beundran sin motståndare.