Göteborgsposten – 8 januari 1861, sida 1

— Riktigt. Hans far är äfven tandutdragare. Det är en hel tandläkarefamilj; fadren är bosatt i London. -— Sonen borde också bege sig dit. — Ja, det kunde han göra! Må han rycka ut hvarenda tand i England, och jag skall välsigna honom på köpet, yttrade fäåktmästaren. — Och hvem är den, som är i hans sällskap ? frågade Michel. — Eleven från militärskolan ? — Ja, känner du honom ? — Nej, svarade Tallien; men att döma af hans hy, bör det vara en son af sydliga Frankrike. — Han har präktiga ögon och mycket vackra händer. I detsamma passerade abben, som alltjemt gick och svängde på sig, bakom de tre samspråkande. Fäktmästaren tog ett steg bakåt just som abben gjorde en piruett på klackarne, efter att med sin näsduk ha afputsat dammet på sina glänsande skor. Af denna de båda männens dubbla rörelse blet följden en alldeles oväntad tilldragelse. Den enes långa värja fastnade i den andres kaftan; labbben var nära att dervid falla omkull ; det knakade i det svarta tyget, och värjan utref ett stort stycke ur kaftanskörtet.