Hotel Niorres. Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). IV. Resenärerna. Det dröjde ej länge — och fäktmästaren hade ej ens ännu hunnit fram — förrän kusken, som ständigt med uppmärksamhet skådade utåt torget och de vägar hvilka ledde dit, ånyo utstötte ett gladt rop. — Versailles! Versailles! skrek han och fördubblade sina ljudeliga pisksmällar. Scså, nu äro vi snart fulltaliga! Jag sade ju att det skulle gå för sig! Sevres! Saint-Cloud! ... Raskt upp i vagnen! ... Versailles! Versailles ! Tag de första platserna! Snart får ingen mera rum! Verkligen syntes tre grupper nalkas. Den första af dessa bestod af tre personer, af hvilka de två, omkring tjugo eller tjugofem år gamla, i sin hållning hade någonting allvarligt och eftertänksamt, som föga öfverensstämde med deras ungdom. Man anade gamla själar under dessa pannor, som ännu saknade fåror. ) Forts. från N:o 1—4,