Göteborgsposten – 2 januari 1861, sida 1

————— EA dammet, antagit en gråaktig färgton; jorden var torr, och den plats som åtta år senare skulle fuktas af så många oskyldiga offers blod, liknade nu en ofantlig hvitglödgad ugn. Klockan var nio på morgonen och Neuillyvägen likasom Ludvig den femtondes torg voro nästan helt och hållet folktoma. Vi säga nästan, ty utom en enda person syntes ingen mensklig varelse till i denna del af Frankrikes hufvudstad. Den person om hvilken vi tala höll sig i skuggan af le garde-meuble, och promenerade fram och åter emellan denna byggnad och gatan Saint-Honorå. Det var en ung man, som väl ännu ej öfverskridit tretiotalet, men hvars något slappa drag antydde, att han lefvat mycket med i verlden. Likväl var hans ansigte särdeles vackert, och den allmänna karakteren af detsamma gjorde vid första ögonkastet ett angenämt intryck. Pannan var hög och intelligent, blicken öppen och bestämd; de djupröda läpparne och hans starkt brunetta hy tillkännagåfvo antingen ett sydländskt ursprung, eller ock en längre vistelse i tropiska klimater. Godhet, mod och redbarhet talade ur hans milda smålöje och djerfva blick. Den unge mannen uppbar med stort behag franska flottans officersuniform. Han tillhörde