Göteborgsposten – 2 januari 1861, sida 1

således denna ryktbara korps, som under gamla franska monarkien blott valde sina medlemmar bland rikets anseddaste adel. Pudret i hans hår förhöjde ännu mera ansigtets mörka hy; och emedan han, enligt den tidens plägsed, bar sin galonerade hatt under venstra armen, i stället för på hufvudet, framträdde hans manliga och vackra ansigte i hela sitt behag. Den unge mannens hela yttre antydde elegans; tillochmed den förtidiga slappheten i hans ansigte, hvarom vi förut talat, skänkte ett nytt behag åt hans utseende och gaf åt detsamma ett uttryck af drömmande melankoli. Han hade befurnit sig på platsen sedan ungefär en halftimma och under denna tid inskränkt sin promenad till den af oss redan omnämnda vandringen emellan le garde-meuble och SaintHonoregatan. Väl tjugo gånger hade han sålunda gått fram och tillbaka, alltjemt med de fasta och reguliera stegen af en sjöman, som vant sig vid den lilla rymd, hvilken på ett skeppsdäck förbehålles åt hans promenader. Hvarje gång hade han för ett ögonblick stannat vid hörnet af Saint-Honoregatan, spanande utåt den folkrika gata, som leder i riktningen af kyrkan SaintRoch, liksom hade han väntat på någon person, som borde komma från detta håll. Ända hittills hade vid hvarje sådan balt en