Göteborgsposten – 31 december 1861, sida 1

——————————— OO — ——— ? 2 som annorstädes antingen passivt åskådade de ohyggliga illbragderna eller och deltogo deri. Fråga uppstod genast i Europa om flera stormaklers gemensamma intervention i Syrien, då hvad som passerat tycktes adagalägga Portens oförmåga aw upprätthälla lugnet i dessa trakter. Men då vurkiska regeringen med oväntad energi vidtog åtgärder för ordningens återställande och de brottsligas bestratlande, blet det blowt Frankrike, som iutervenerade, urder det att de otriga makterna åtnöjde sig med att sända krigsskepp till den syriska kusten. Sedan den första smärtsamma sensatiwnen, som de himmelskriande väldsgerningarna framkallat i kuropa, hunnit lägga sig, började man, synnerligen i England, aw gitva franska och ryska agenters uppviglingar skulden dertör samt att med misstanksamma blickar betrakta den franska intervenuonen i Syrien. Att äregiriga planer ligga på bottnen af den ifver, hvarmed den kejserlige sfinxen åtagit sig sina olyckliga trosförvandters sak, är också ganska sannolikt, men man kan dock icke annat än glädjas öfver att energiska mått och steg tagas till förekommande af tramtida våldsbragder mot de kristna i dessa aflägsna nejder. Under innevarande år har Österrike mer än någonsin gjort skäl för titeln af Europas sjuke man n:o 2. De förstörda tinanserna, det allmänna missnöjet och de nationella enhetssträfvandena. i kejsarstatens icke-tyska länder samt den fara, som alltjemt hotar från det unga ltaliens sida, ha talat så högt om Osterrikes förestående upplösning, att Frans Josef icke kunnat tillstoppa öronen dertör. Han har, han också, sokt besvärja stormen genom beviljandet at retormer, men han har icke kunnav besluta sig ull nog stora inskränkningar i sin makutullkomhghet för att villtredsstålla de genom den nahenska revolutionens framgång stegrade anspråken. lsynverbet i Ungern antaga törhällandena allt mer och mer en revoluuovnär gestalt, och det ar föga sannolikt att kejsarens senaste koncessiouer och hans utnämnande at herug Stetan till regeringschet 1 dewa land skola kunna rädda det ät den habsburgska dynastien. Äfven kejsar Napoleun har tunnit sig föranlåten att hugna sma undersåtare med åtskillga reformer. Dessa voro vida mera vväntade än de österrikiska men likna dem derutinnan att de icke motsvara det Iberala partiets öuskningar. Emellertid var steget väl beräknadt och helsades med vederborug entusiasm al många, som uppgitvit hoppet om ens den ringaste modilikauon af den kejserliga absolutismen. I den transatlantiska republiken har den gamla kampen mellan republikaner och demokrater, mellan nord och söder fortgått med stegrad bitterhet. Republikanerna ha tör förstå gången segrat vid presidentvalet, och den närmaste följden härat har blifvit en stark gäsning i södern. Man talar mer än någonsin om Unionens upplösning, och det extrema partiet söker att i detta hänseende komma trån sounds to things. Det vissa är att, hvilka som än komma att förlora derpå, icke biefve det de nordliga staterna och icke heller i längden slatvarna. England och Frankrike hade hotat att