Göteborgsposten – 29 december 1860, sida 1

An kan icke gerna underlåta väcka intresse hos alla, som förstå att uppskatta hans ädla karakter. Vid daggryningen är allt redan lif och rörelse och hvar och en ställer sig i ordning för sina sysselsättningar för dagen. På ena sidan af den lilla planen framtor huset kan man då se öfverste D-— hvassande sin knif, på den andra F., som ställer i ordning en söndrig spade, samt Menotti, hans son, som prölvar Sit gevär; B. lappande nät samt G. rensande frön, och inom hus dotterns gouvernant tillredande kaffe åt dem. Hvar och en beger sig derpå till sina göromål — en att ploja, en annan att sköta vinplanteringen, som man håller på at försöka der; några begifva sig pa fiske, andra på jagt och generalen sjelf häller uppsigt ofver alltsammans samt dirigerar arbetena och sysselsätter sig med att uuänka den bästa och andamålsenligaste anordning at jordbruket på Ön. Mot middagstiden intages en lätt måltid omkring ett gammalt bord af valnötsträ i törmaket eller inträdesrummet, vid hvilken de för hvarandra omtala sina landtliga bedritter, hvari de emellanåt inblanda en berättvelse om någon krigsepisod eller något soldatälventyr jemte hundrade andra samtalsämnen, hvilket allt gör detta familjeumgänge till ett innerligt behagligt. Derpå låter dottern huset genomljudas af ackorderna från ett utmärkt piano — den enda lyxartikel i amöblementet som finnes på Caprera — samt begynner att spela allegron: Dagliela avanti un passo ettertöljd af Va fuori d Italia, hymner som i minnet äterkalla så mycken sorg och så mycken nationel glådje. Efter denna målud återtager hvar och en igen sina sysselsättningar ända ulls de åter mötas vid den anspråkslösa aftonmältiden, vid hvilken säkert ingen afundas den kungliga törplägning som serveras i gyllene salonger. På yqvållen drager sig diktaworn efter en kort promenad tillbaka till sitt eget lilla rum och der begrundar han, ensam med sina tankar, det blifvande öde som skall torestå detta Italien, hvars namn han aldrig nämner utan en darrning i rösten af kärlek. Nyligen begaf sig Garibaldi med några af sina vänner öfver till ön Sardinien för att jaga. Knappt var Garibaldis ankomst känd innan tusende eldar lyste på de kringliggande kullarnes toppar och en otalig mängd al bergsboarne samlade sig från alla kanter. Ibland dessa okonstlade lardtbor tillbragte Garibaldi då en lycklig dag. HSädana Jagwesor som denna, äro de storsta händelserna i Italiens befriares nuvarande enkla lit.