Göteborgsposten – 27 december 1860, sida 1

, blick föll facklan ned från ringen, der Mercurius I fästat henne, och slocknade. De tre männen mötte en fast mur, der de trodde sig skola finna ett blott tomrum. Alla tre utstötte ett skri af häpnad. -Facklan! facklan! skrek Sulpice och släppte sitt rof ur händerna, för att skynda bort till det ställe, der facklan sctat. -— Båten! båten! tjöt Jehan. Hvar är den ? — För djefvulen! marken darrar! utropade Mathias i detsamma och var nära att falla omkull. Han hade ej väl hunnit säga detta, förrän ett doft dån hördes. Sulpiee hade åter tagit upp facklan och tändt henne. IHvalfvet upplystes klart . . . tjufvarne stodo som slagna af äskan. Strandbrädden fanns icke mera... båten hade försvunnit, och der man kort förut sett hafvet, reste sig nu en jernbeslagen mur, hvari man anbragt en dörr. De tre männen slogo sig för pannan och trodde sig skola bli vansinniga. — Båten! båten! tjöto de med förfärande förtviflan. Alla tre rusade mot dörren, i hopp om att der finna den försvunna öppningen, men de