Göteborgsposten – 24 december 1860, sida 2

-— Det är sannt. Båten befann sig nu verkligen under de ställe, der öppningen till grottan varit, innat Reynold och Camåleon tillstängdt densamma. Repet, som afskurits uppe på klippan a Marc, hade, såsom läsaren torde minnas, fallit sjön med de många tjufvar, hvilka då befunnt sig derpå, men fastnat i en ring utanför öpp ningen till grottorna. Sulpice fattade tag i en af ändarne til repet. — Jag sade ju, att vi befunno oss unde; ingången till grottorna! utropade han. Här ä repet, på hvilket man kom ditin. — Och, tillade Mathias, då det icke blif vit åter upphaladt, bevisar det att, ingen vänd tillbaka till grottorna, sedan vi begåfvo oss der ifrån. —Men jag ser inte öppningen! anmärkt Jehan. — Intet heller jag! —En idå! fortfor Jehan, i det ban åte tog till ordet, efter att ha ett ögonblick unde; tystnad noga betraktat platsen; om en af os: toge repet. — Ja. Mathias grep tag i repet och drog båter såmedelst inåt land, så att den nästan rörde vic klippans fot.