Göteborgsposten – 24 december 1860, sida 1

-— -— — aa des stod med vidt uppspirrade ögon och framsträckta händer alldeles slagen af häpnad. — Min dotter! min dotter! mumlade han. Tsygana! Det var ett fasansväckande skådespel, det som nu utfördes i detta rum. Girauds blod rann i strömmar på golfvet och blandade sig med Aldahs, som Van Helmout, glömmande allt, sökte hämma. Diana var halft vansinnig. Mäster Eudes betraktade med torrt öga sin döende dotter, som han sjelf dödat. Marc stred med förtviflans kraft mot Mercurius och hans bror. Vi ha sett den unge mannen i duellen på Pr6-aux-Clere s,och vi veta hvad han kunde göra; men i detta ögonblick var Mare icke mera sig sjelf. Förblindad af raseriet, som kom honom att förakta faran, ett rof för för-. tviflan och vreden, som tiodubblade hans krafter, var han icke längre en menniska, som försvarade sig mot tvenne andra menniskor, det var en tiger, som anföll tvenne fiender! Han var förfärlig att se, men ännu förfärligare att strida emot. Mercurius och grefven hade vexlat en snabb blick, och denna blick betydde : Vi skola döda honom, en af oss. De hade båda tagit ett steg bakut och! ställt sig med ryggen mot utgångsdörren.