Göteborgsposten – 20 december 1860, sida 2

Från Utlandet. Den förut bebådade och med spänd oro afvaktade franska broschyreren om Venetien har d. 14 dennes utkommit i Paris hos Dentu, Man bildade ordentlig quene, för att få köpa densamma; första upplagan troddes skola gå åt redan första dagen. Den allmänna åsigten är, att ströskriften författats af hr E. Pereire, icke, såsom man förut trott, af Lagueronniöre, men att kejsaren sjelf öfversett korrekturet. Broschyren kallas Kejsar Frans Josef I och Europa. Densamma ligger nu redan i tysk öfversättning framför oss, men då utrymmet förnekar oss, att här fullständigt återgifva densamma, lemna vi den endast i samman drag. I inledningen säger författaren: Tanken, att den österrikisk-italienska sammanstötningen skulle kunna på Europas begäran finna en fredlig lösning, har upptagits med sådan gunst och för hvarje dag gjort så snabba framsteg i den allmänna opinionen, att det är på tiden underkasta detta förslag, hvilket finner sitt rättfärdigande såväl i historiens läror som i en sund politiks intressen, en allvarligare pröfning. Det gäller för den österrikiska regeringen, att i afseende på Venetien fatta det visa beslut, hvartill Napoleon I lät förmå sig i hänseende till Louisiana, då han, inseende att denna provins ej mera kunde med fördel af Frankrike behållas, år 1803 afträdde densamma, mot en ersättning af 80 millioner, till Förenta Staterna. Sedan dess har konungen af Nederländerna i Belgien bragt Europa likartade offer. Att detta sista exempel egentligen icke är användbart på föreliggande fall, alldenstund Belgien redan förut tillkämpat sig sitt oberoende, medgifver förf., men tror, att derföre äfven Europas intresse vid Venetiens afträdande är desto större, och att Frans Josef, som redan en gång for freden offrat Lombardiet, säkerligen småningom skall bringa freden, detta första behof för det moderna samfundet, ett offer, om han blott kan vara förvissad om att äfven verkligen kunna åvägabringa en säker fred. I art. 2 söker förf. bevisa, att Osterrike gentemot Frankrike ännu alltid är bundet genom freden i Villafranca och att endast Sardinien genom sin inmarsch i Umbrien och Markerna brutit freden, hvilket man ej bör tillräkna det så mycket, då det, en ny Fredrik II, vill grunda ett nytt Preussen i Södra Europa; en uppgift, som det fullföljer med en kraft, hvilken ej stod Fredrik II till buds, med de uppvaknade nationaliteterna. Denna bundsförvandt eller kraft skulle Frans Josef med afseende på sina besittningar göra oskadlig och förskaffa sig vid den kongress af alla makterna som måste sammanträda för att reglera affärerna, ett aktadt, särskilt äfven för påfven och konungen af Neapel nyttigt inflytande -— om an ginge in på att sälja Venetien. 3:dje sapitlet skildrar Venetien såsom en i politiskt, nilitäriskt och kommersielt afseende för Östersnett nn