Göteborgsposten – 20 december 1860, sida 1

— HElementaranden! mumlade han. Det ä deri hans styrka ligger. Han har vetat att böjs honom efter sin vilja. Kan han då med någr: mäktiga besvärjelser beherrska de osynliga v: relserna 7... . Ah, äfven jag skall ha reda på denna hemlighet! äfven jag skall ha i min tjens andarne af andra graden! Mitt verk ! mitt verk! .. Det eviga lifvet! ... Sedan... skall det omöj. liga ej mera finnas till för mig... jag skall ht tid att göra det verkligt! Mäster Eudes riktade åter sina blickar på Van Helmont. Den lärde hade icke rört sig från stället. En ostörd tystnad rådde i laboratoriet Plötsligt hördes ett lätt prassel utanför dörren. Derpå följde en ännu djupare tystnad. Van Helmont tog ett steg famåt och tyck: tes fördubbla kraften af sin vilja. Ilans fram sträckta händer drogos hastigt tillbaka. I detsamma öppnades dörren sakta och cr qvinna syntes på tröskeln. Det var Aldah. Hon stod der rak och stel och tycktes mera sväfva än gå öfver golfvet Man kunde tro, att hela hennes kropp rörde genom en egen mekanism. Hennes vackra ansigte var blekt som er svepduk, ögonlocken rödsvullna och läpparne färglösa. Hennes öppna ögon förrådde ej någor