Göteborgsposten – 20 december 1860, sida 1

medveten själ. Hon gick långsamt framåt med den ena armen utsträckt framför sig. Det var ej en varelse, begåfvad med lif, kroppen fanns der, men själen var skiljd ifrån kroppen. Under det den unga flickan närmade sig sin fosterfar, förrådde hennes ansigte ej den ringaste rörelse. Van Ielmont deremot var lifligt upprörd. När Aldah syntes på tröskeln, ville han skynda fram till henne, men hejdade sig genom en kraftig viljoansträngning och stod stilla qvar. — Hon sofver, mumlade mäster Eudes med oförställd beundran. Hon sofver ... hon har lydt ... hon har upptäckt fjedern till dörren... hon har, utan att gå vilse, kommit hit ... Den elementarande, som beherrskar henne, är en makt af första rangen. Van Helmont vände sig till La Chesnaye. — Är du färdig ? frågade han. Jal svarade den gamle. — Du vill veta hvem det är, som krossat det magiska trädet? — Jag vill det? — Lägg din hand i denna flickas! Mäster Eudes lydde. Vid denna beröring spratt Aldah häftigt till. Hela hennes kropp skakades af en konvulsivisk darrning och den djupaste fasa afmålade sig i hennes anletsdrag.