Göteborgsposten – 15 december 1860, sida 1

gående regeringarnes motståndare, Såson kejsarn riktigt anmärkte hade mr Berrye icke varit någon vän af Ludvig Filips rege ring, och ett ansenligt antal legitimister had suttit i republikens församling emellan 184: och 1851. Hvarföre skulle icke ett sådan förhållande nu också kunna existera. Mä af snille och hjerta som återkastade ära p Frankrike borde icke uteslutas från att tag del i nationens styrelse. Ministrarne gjorde invändningar men för gäfves. Mr Morny anhöll isynnerhet at kejsarn skulle besinna sig, men svaret ble att beslutet var fattadt och kejsarn icke skull afvika derifrån. Vi hafva nu derföre att vän ta oss en sittning i Paris helt annan än den vi på de sista åren varit vana vid. Fordni tiders häftighet och ifver skall kanske ick vara att befara. Under Ludvig Filips tic kunde deputerade-kammaren använda hel: veckor på att debattera, ifall man kan kall: det så, öfver konungens trontal, och hvarje ord som gått öfver konungens läppar under kastades icke blott en ovänlig kritik utan ät ven grof misstydning och skarpt klander Den måste dock vara en djerf person son skulle vilja ställa sig i en sådan kollisior med 1851 års usurpator. Men en omedelbai verkan af förändringen skall blifva undergån gen af det ministeriella system som existe rat allt sedan kejsardömets inforande. Et slägte af servila, spekulerande sybariter skal icke gerna andas en fri församlings luft elle stå ut att strida med kämparne för allmär frihet. Utvägen att hafva en dubbel uppsättning af ministrar, den ena för att utföra kej sarens beslut och en annan för att försvara dem i lagstiftande korpsen, har endast tjenat att uppenbara en liten cliques farhågor. Det är uppenbart att en total förändring måste inträffa i den klass af personer från hvilken statens tjenare kommer att väljas.