Göteborgsposten – 15 december 1860, sida 1

j dessa kedjor, som alldeles hindra mig från att röra mig ur fläcken. — Närma dig hitåt; jag har dubbelnyckeln till låsen. — Kom hit sjelf, ty jag kan ej röra mig från stället. Humbert hoppade ned i fängelsehvalfvet inunder. Han tog en liten nyckel, som han bar på sig, och öppnade alla låsen till de kedjor, Mercurius bar. — För fan! sade denne och ristade på sig med en suck af lättnad, jernskräpet har nästan gnagt af köttet; men jag glömmer allt, Humbert, för att endast tänka på segerglädjen. Reynold är deruppe, Reynold skall dö; oss båda tillhör hädanefter makten. — Han skall få ett rättvist straff för sitt så länge öfverlagda bedrägeri! svarade Humbert. Ahl han har tagit oss för eländiga verktyg för utförandet af hans planer! Han har sått, Mercurius, vi skola skörda. — Du får Diana och jag Aldah! oss tillhöra det franska hofvets nöjen och Van Helmonts rikedomar! — Redan denna natt för jag Diana tillbaka i armarne på sin far ståthållaren. — Och jag, sade Mercurius, jag för bort Aldah ! — Hvart tänker du föra henne?