Göteborgsposten – 15 december 1860, sida 1

nen RS Rn nn Rn femte och sjette golfstenen, hvilken han lät lyfte upp. Han blottade då ett rundt hål, som val tillräckligt stort, för att en lagom korpulent mar skulle utan förmycket besvär kunna tränga sig igenom. Ljudet af jernkedjor hördes nerifrån. Inunder hvalfvet fanns ett af dessa medeltidens fängelschvalf, som ej cga någon öppning och dit man hissar fången ned med ett rep. — Är det du, Humbert? ljöd en dof röst der nerifrån. — Ja, Mercurius, det är jag! svarade munken. — Du har dröjt! — Knappast några minuter. — Du talar efter dina vilkor. Härnere äro minuterna sekler. Du vet väl, att timman för tortyren snart är inne? — Fruktade du, att jag icke skulle komma? — Nej; men jag befarade att det kritiska ögonblicket möjligen skulle bli framflyttadt. — Jag förstår. — Har du honom med dig? frågade Merurius efter några ögonblicks tystnad. — Ja. — Hvar är han? — I galleriet. — Godt! Nu gäller det att bli fri från