Från Utlandet. Den eröfring, utan svärdslag, af Pe king, hvarom telegrafen ilgår underrättade är en händelse, som måste i hög grad in tressera Europa. Det krig som föres mo! Kina, är icke en kamp mellan enskild länder och tolk: det är tvenne verldsdelar tvenne olika menniskoracer, som der uppträde mot hvarandra, och om resultatet blir sådant att Kina verkligen eröfras af europcerna måste deraf framgå en ömsesidig inverkan som aldrig förut egt rum, och hvilken för första gången lemnar utsigt till en närmare förening af de tvenne stora grupper -— den ostasiatiska och den europeiska —, hvari den civiliserade delen af menniskoslägtet hittills delat sig och hvilka utvecklat sig oberoende at hvarandra. Kina har ofta varit eröfradt, men alltid af inträngande horder från Högasien, som efter korta tidrums förlopp blifvit Kineser eller i brist af egen civilisation antagit de ofvervunnas; denna gång sker eröfringen genom en högre danad race, som från sjösidan inträngre i det himmelska riket, och de segrande skola nu ej blifva kineser, om äfven samvaron och försöken att komma öfverens med kineserna göra det nödvändigt, att använda mycket af hvad som förefinnes och tillegna sig åtskilligt af det nyttiga. Men är då Peking, denna stad med två millioner menniskor, verkligen intaget af de allierade och skall följden deraf bli hela KinasSeröfring? Det förra lär verkligen vara sannt, men de allierades arm, som är blott 20,000 stark tyckes, skall svårligen kunna hålla en stad af så stort omfång som Peking besatt. Den närmaste parallelenn, historien har att uppvisa, torde väl vara Mexicos eröfring af Fernando Cortez, och det skall måhända gå engelsmännen och fransmännen på samma sätt som det gick spaniorerna i Mexico. Dessa funno och erhöllo understöd hos en del at de mexicanska folkslagen, hvaremot de allierade äfven föra krig mot de kinesiska insurgenterna. Spanionerna fingo kort efter ankomsten till hufvudstaden kejsaren i sitt våld, hvaremot Hienfung -— den fullkomliga lycksaligheten, såsom hans officiela namn lyder — har undkommit till Tartariet eller Mongoliet. Befolkningen i Mexico förhöll sig i början ungefär på samma sätt som kineserna, men förbittringen mot främlingarne blef sedan allmän, och den sorgliga natten, då spaniorerna sökte åter komma bort från den eröfrade hufvudstaden, torde måhända finna ett slags upprepande i Kina, om icke de allierade i tid få sig betydliga hjelptrupper tillsända. Kineserna skola nog få orsak till förbittring, alldenstund europgerna redan plundrat flera af de vid vägen till Peking liggande städer och sjelfva det kejserliga sommarresidenset 1 hufvudstaden. Om fredsslut talar man nu icke mera, och eröfringarne måste alltså fortsättas; huru långt och huru länge kan man icke förutse, men säkert är, att Petscheli med sina 26 eller 30 millioner invånare endast är en utaf de tjugo provinser med liknande storlek och folkmängd hvaraf det kineska riket består. En så stor uppgift måste säkert länge sysselsätta Europa, eller de närmast intresserade makterna, och liksom den ej kan blifva utan stort inflytande på handeln med kinesiska produkter, af hvilka några redan blifvit nödvändighetsartiklar i Europa, på samma sätt skall den äfven bli en ny borgen för en fortfarande allians mellan England och Frankrike, hvilket återigen måste bli af öfvervägande vigt för de europeiska förhållandena.