Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 2

befinnas vara mindre. För att emellertid låta de närvarande få en öfversigt af frågans närvarande ståndpunkt, anhöll han att grefve Sparre, såsom fullt förtrolig med dedsamma, måtte i ämnet yttra sig. Grefve Sparre började sitt föredrag med ett omnämnande af de tvenne olika intressen, som vid senaste riksdag gjort sig gällande i jernvägsfrågan, neml. Stockholmsintresset och Göteborgsintresset. Påpekade hvilken mäktig motståndskraft mot alla anslag för jernvägars byggande som geuom dessa intressen utbildat sig, trots hvilken dock anslaget för en bibana mellan Borås och vestra stambanan hade blifvit bifallet. För sin egen del borde visserligen tal., ansåg han, tillhöra Stockholmsintresset, såsom varande fastighetsegare i hufvudstadens närhet; men han hade aldrig kunnat förmå sig till något motstånd mot Göteborgsintresset. Göteborgs läge, såsom en förpost mot utlandet, dess stigande handel och industri berättigade fullt dess intresse. Tal. hoppades att man numera icke skulle missunna någon ort ett skenbart företräde, bvilket alltid småningom skall sträcka sitt välgörande inflytande till andra platser, och på så sätt komma äfven dessa till godo. Göteborg hade visserligen, då statens jernvägsbyggnader beslötos fått framför Stockholm fördelen, då Göteborg blef banans utgångspunkt; men denna stora fördel hade Göteborg att tacka sitt läge och sin betydelse såsom handelsstad, och denna fördel hade äfven kommit det allmänna tillgodo liksom ock den fördelen, att, oaktadt man, då statens jernvägar beslötos, ännu ej tänkt på att kommunerna borde medverka till jernvägsföretagens framgång, man dock nu kunde vara öfvertygad om att Göteborg skulle verka i denna riktning. Ty orättvist vore Göteborg gynnadt om ej dess högsinnade anda äfven med uppoffringar skulle bidraga till utförandet af andra jernvägsförbindelser, bland hvilka talaren nu särskildt ville framdraga den föreslagna Borås-bibanan, för hvilken dock ingen uppoffring komme i fråga. Trakten kring Borås är en egen företeelse. I idoghet och näringsflit intager den en framstående plats i vår industri. På en mager och steril jordmon hafva ett å tvåhundra tusen menniskor uppbragt sin industri till en höjd, som man förut ej kunnat ana. Enligt kommerskollegii berättelse utföras nu derifrån årligen ända till 13 å 14 millioner alnar bomullsväfnader, förutom den ansenliga qvantiteten af dukar etc., och rudimaterierna till allt detta, bomull, färgstofter och salter m. m. samt machinerierna, allt skall forslas 7 mil på axel. Ej nog härmed, nästan alla hfsförnödenheter, och förnämligast spanmål, måste äfven sökas på långt afstånd och ditskaffas på samma tidsödande och dyrbara sätt. Under sådana förhållanden måste det förefalla underligt, hur denna industri så kunnat utveckla sig, helst den dessutom varit träffad af många kännbara slag, hvaribland särskildt påpekades reformerna i tullförfattningarne, hvarigenom ett skydd bortfallit, hvilket visserligen må anses vara konstladt, men hvilken omständighet dock tvungit denna byggd att konkurrera med utlandets alster i samma väg, genom utlandets jernbanor och Göteborgs lättare förbindelse med London, Hamburg och Köpenhamn än Borås, Dessntom prisgifvas de fabrikater, som transporteras från Borås till Göteborg, under 3:ne dygn för regn, smuts och, hvad som ej är det origtigaste att taga i betraktande, formännens redlighet. Under sådana förhållanden vore det ej underligt att en modlöshet uppkommit i dessa trakter, en modlöshet, som på flera ställen hotade med industriens nedläggande. Det finns i detta tillstånd något som motsvarar Belgiens ställning efter afsöndringen från Holland år 1831, då regeringen endast genom de otroligaste ansträngningar att komma folket till hjelp kunde uppehålla den vacklande indnustrien. Detta skedde förnämligast genom inrättandet