— Men han är ej ensam, eftersom femton polissoldater åtfölja honom. — Hvem vet, om dessa femton ej fallit i någon snara? — Och om han kommer tillbaka? — Det bevisar ingenting. — Men om han lyckats, om han tagit La Chesnaye, om han öfverlemnar honom åt oss? — Om han gör det, skall La Chesnaye rymma ännu en tredje gång, liksom han slapp undan i förrgår, just då han skulle afrättas, liksom han rymde i går ur stadsfängelset och tog vaktarne med sig, under det vi alla befunno oss på klipporna. — Men om La Chesnaye blefve afrättad i er närvaro och hans afrättning vore resultatet af grefve de Bernacs verk, hvad skulle ni då säga? — Jag skulle då säga, att ni ha rätt, mina herrar, att Marc icke är grefve de Bernacs son och att min vetenskap är tom och bedräglig. — Kortligen ni skulle vara öfvertygad? — Ja, men jag skulle endast bli öfvertygad genom La Chesnayes död, om denna död vore resultatet af grefve de Bernacs företag. — Nåväl, sade ståthållaren, låt oss då vänta, innan vi döma. Må grefve de Bernac återkomma till oss, må han ha lyckats, må han öfverlemna banditen åt oss! Domstolen sitter för ständigt,