Göteborgsposten – 13 december 1860, sida 1

Men allt detta oaktadt låta dessa herra under den nu pågående lifliga diskussione1 af en representationsreforms vigt och utsig ter föga höra af sig. Det är som ville d icke skjuta bort sitt krnt i förtid, utan spa rade det för den stund, då frågan skall före komma i riksstånden, för att då uppträd: mot den ,,oro, som redan 1 erkebiskop Win gårds dagar gick och ännu går genom tiden mot samhällsupplösande förslager och fräck: angrepp mot institutioner, dem sekler helga m. m. Erkännas bör också att man måst ega en ganska stor sofistisk talang för at kunna prestera ett skriftligt försvar för stånds representationen, som icke stöter det sund: förnuftet och den oförvillade rättskänslan allt för mycket för hufvudet, då det deremot gå lätt nog för sig, så framt man eger någo! jargon förenad med någon , lyrisk flygt at på riddarhuset, i de högvördiges plenisa eller eljest mellan skål och vägg inför vä disponerade åhörare utgjuta sin beundran a denna riksdagsmannaordning och sin fasa fö hvarje mot densamma riktadt reformförslag klangfulla och djupt gripande deklamationer Men om än ingen träder upp för att likhet med den Upsaliensiska idealisten be visa denna representationsförfattnings abso luta förträfflighet eller dess företräde framfö: andra, och om än ,,den historiska grundvalen: — denna käpphäst, hvarpå så många af stånds representationens riddare ridit i sitt anlete: svett — börjar att bli utsliten och obegagne lig, så sakna likväl icke kämparne för er genomgripande representationsretorm för när varande hårdnackade motståndare. Dess: äro de 8. k. grå hederliga politici, som he in medio virtus till valspråk, och som stå i centern och blicka med förnämt förakt både till höger och till venster, alldeles som om de voro i besittning af vishetens sten och alla öfriga famlade i mörkret, ehuru de icke akta för rof att då och då taga ett steg å det ena eller det andra hållet, allteftersom vinden för tillfället blåser genom den poli tiska verlden. De äro inga vänner af der nuvarande ståndsrepresentationen och de ärc synnerligen angelägna att låta verlden veta detta. De inse och skildra dess olägenhete och dess oförenlighet med rättvisans fordringar och landets sanna intressen lika lifligt son de liberala och förklara sig med mycken be: stämdhet tör en frisinnad representations: författning. Men de skilja sig från dess: derigenom att de fått i sina hufvuden, i trots af alla tiders erfarenhet, att raka vägen icke är den bästa och att man endast på de par tiela förbättringarnes mödosamma och vansk: liga omväg bör närma sig målet. Det är oss omöjligt att inse det någo! antagligt skäl kan ligga till grund för denna uppfattning af frågan. År det så att ståndsrepresentationens ersättande genom en verk: lig folkrepresentation skulle komma att be: främja landets sanna intressen, så bör man väl omfatta hvarje tillfälle att påskynda det: samma, på det att de gynnsamma resultater