Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 3

Nikolaus ännu icke thronföljare. Vid en middag satt han vid sidan af Prinsessan och talade om sin nära förestående afresa. Det beror på er, om jag skall blifva här, sade Storfursten. — Nå, hvad skall jag i så fall göra? svarade Prinsessan. -— Ni skulle i så fall icke afslå min hyllning. — Annars ingenting. — Och äfven hjelpa mig i mina bemödanden att behaga er. — Det der, svarade Prinsessan, är icke så lätt, och ögonblicket är icke väl valdt. — Vi behöfva icke tala, inföll Storfursten, det är tillräckligt att jag får en pant; ni bär en liten ring der på ert finger, det skulle glädja mig att ege den; lägg ringen i ett stycke bröd, låt detta ligga på er plats och jag skall nog eröfra denna talisman. — Ringen kom verkligen i Storfurstens hand och, som bekant är, Prinsessan blef Kejsarinna af Ryssland. — Den hemlighetsfulla ringen skiljdes aldrig från Kejsarens person, och då, några år senare, ringen blef för liten till fingret, fästade han den i en guldkedja om halsen, och bar den så till sin sista stund.