Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 2

mästare Ewert att den föreslagna bestämningen skulle föranleda ändlöst bråk. Gvrossh. C. E. Billqvist förenade sig deremot med hr Julius Lindström. Beslutet blef att man skulle hålla sig till den gamla ordningen. Besvärsrätt förbehölls nu af nedannämnda tio personer, för hvilka vi, enligt det af H.-T. lemnade utdraget ur taxeringslängden, särskildt antecknat det vid sista uttaxering påförda skattebeloppet: grossh. Th. Kennedy (250 rdr), grossh. F. Nyström (200), grossh. Alfr. Evers (700), grossh. J. F. Silvander (825), grossh. Edv. Koch (725), kapten O. Åqvist (400), handl. B. Thulin (650), handl. P. Blidberg (650), handl. J. E. Loren (175) samt skriftligen af fältkamrer A. Ekström (150). Magistraten skall ingå till Kongl. Maj:t med anhållan om stadfästelse af de här ofvan omtalade beslut. Besvär skola ingifvas inom 8 dagar. Efter uppläsande af vattenlednings-direktionens skrifvelse och sedan beslutadt blifvit att afgiften till vattenledningen nästkommande år borde utgå äfven från dem, som bodde utom stadens staket, på de delar af stadens område, for hvilka nya vattenhemtnings-ställen i år blifvit anlagda, uppstod en kort diskussion med anledning af mag. Hedlunds hemställan, om det kunde anses stridande mot ordningen att här föreslå en tacksägelseadress till vattenlednings-direkionen samt de personer utom densamma, genom hvilka arbetet blifvit utfördt. Borgmästare Everts svar, att han för sin del, såsom vattenlednings-direktionens ordf., vore fullt belåten med medvetandet om fullgjorda pligter, uppfattades at mag. Hedlund såsom bifall till hans hemställan, och förslaget till tacksägelse-adressen, hvari de närvarande med acklamation deltogo, motiverades nu närmare dermed, att talaren för ett år sedan hade delat den rådande meningen, att arbetet omöjligen kunde på det föreslagna sättet utföras så hastigt som nu skett. Borgmästare Evert upplyste att förtjensten af arbetets skyndsamma utförande egentligen tillkomme rörmästaren Arnell och stadsarkitekten Strömberg och påpekade att det missgynnande vädret försenat årets arbeten. Lektor Blomstrand yttrade med anledning häraf, att han, som alltjemt med uppmärksamhet följt ifrågavarande företag, kunde intyga att förtjensten af skyndsamheten i utförandet uteslutande tillkomme direktionens ordförande borgm. Evert, och anmärkte, mot mag. Hedlund, att åtminstone han sjelf och de som med honom uppgjort förslag till den nya ledningen icke hade misströstat om möjligheten af dess utförande på den tid, som nu dertill åtgått. Mag. JIHedlund och mantalskommissarien Ekermann påyrkade i sammanhang härmed en förändring i det hittills följda uttaxeringssättet, den forre väsendtligen derföre att den i sig obetydliga summan lämpligen kunde sammanslås med kommunens öfriga utgifter, den senare på grund af tvetydigheter och orimligheter i den nu gällande tariffen. Hr Ekermann förordade i stället att en för alla lika personel afgift i främsta rummet borde utgå och endast den derefter bristande summan fördelas på de förmögnare. Borgm. Evert upplyste med anledning häraf, att vid olika tider olika principer blifvit följda; först hade afgifterna utgått efter tariff, sedan genom taxering efter bästa öfver tygelse, senast återigen efter en fast tariff; men att resultaterna alltjemt blifvit desamma. För öfrigt kunde frågan om förändrad taxeringsgrund icke här upptagas, då kallelsen härom intet innehöll. Det i det hela afstyrkande svar som kommitterade för gatornas omläggning och belysning med gas afgifvit på revisorernas förslag om upplåtande på entreprenad af rännstensbrunnarnes renhållning, gaf lektor Blomstrand, hvilken såsom revisor för 1859 varit med om första framställandet af detta förslag, anledning till den upplysningen, att revisorerna icke så mycket afsett kostnadernas förl minskande, som förebyggande af det öfverTIklagade oskicket att brunnarne allt för sällan rensades och smutsen länge qvarlemnades på lIgatan. Man hade trott att kommitterade och