Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 1

LEAR Nyboda backe må väl kunna gifva honom nägra för oss förmånliga betraktelser öfver den nordiska kraften, som genomtrånger den hårda graniten lika obehindradt som man i södern gräfver sig genom tuftiagren. Icke blott till etv betraktelseämne är dock denna väganläggning gjord, den är en början, hoppas vi, till Stockholms tförkotran och ull bewyggande af dess framtida anseende, som, om blott sjövägen stått öppen, snart skulle mer och mer forminskats. Och, sedan man kommit riktigt i farten och sedan alla såväl inviterade som betalande åkare fått sitt lystmäte stilladt med naturåskådningar genom kupetönstren och med andra jernvägskänslor, skall äfven den korta vägen, som nu är färdig, begagnas ej blott till lust. Kungliga teatern är såsom vanligt ett ämne icke blott för alldags konversationen, utan åtven för särdeles kritiska funderingar, rörande hvarken sujetter eller direktion direkte, utan ännu högre vederbörande. Man har dels med ovilja, dels troligen med en smula afund hört omtalas att det är meningen, att anställa abonnementsspektakler en gång i veckan endast för den fina och så kallade presenterade societeten. Med skäl har man fruktat att genom en sådan åtgärd teaterns affärer, redan klena, skulle bli alldeles ohjelpliga och att publiken i allmänhet aldrig skulle finna sig vid att i salongen intaga de platser, från hvilka den visste sig på vissa dagar vara alldeles utesluten. Men å andra sidan torde man kanske böra erinra att, liksom det är höga vederbörandes ensak, att på sin kungliga teater emellanåt skaffa sig en också kunglig publik, så blir det ätfven dess ensak, att betala detta nöje hvad det än må komma att kosta och utgifva billig skadeersättning, såsom det brukas under kunglig sorgetid, då muserna icke heller fritt få dritva sitt spel och förtjena pengar. Nu, då man tror sig veta att den första planen att befolka abonnementslogerna med endast la haute volee misslyckats, i anseende ull vissa bottärdigas förhinder, som icke för nuvarande ställmingars och förhållandens skull ville vara med om ett så enskildt och afskildt nöje, nu är det för nyfikenheten angeläget att lära känna, hvilka som blitva kallade till den stora glädjen och hur vidt nådeverkningarne komma att utsträckas. Men hur skall man få veta det, då allt sker tyst såsom det höfves det stora och ovanliga? När de emellertid taga sin början dessa högtidsspektakler och allt det nobia, eleganta och isynnerhet det vackra blifvit församladt på första raden, å amliteatern samt äfven å parketten, då skall det nog sitta en sqyvalierlysten referent på nagon obemärkt plats, som med sin öfverblick tar märke på allihop för att efter hand 1 fashionabla nyheter uppsätta en katalog ofver de företrädesvis lycklige, öfver dem som äro behaghga på hogre ort, utmärktheter och favoriter af begge könen. Under tiden skall man på scenen göra allt för att roa. Lätta och fransyska pjeser skola återföra smaken till hvad den var under flydda bättre dagar; det skall älskas, intrigueras och göras qui pro quo som förr, men i den fransyska renare och tydligare stilen. Det skall bli en gyllene ålder på nytt!