Göteborgsposten – 11 december 1860, sida 1

— Richard skall först gå i land och undersöka vägen. — Ja, men detta försigtighetsmått är onyttigt, ty ingen annan än du, Humbert, Mercurius och jag känner till att detta hus är vårt, ty du vet väl att de sägner vi satt i omlopp om detsamma ingifvit folket deromkring den yttersta fruktan för att våga nalkas huset på äfven en mils afstånd. — Det är sannt, min far; men Moercurii hemligheter äro nästan alla äfven Catherines och hvem vet hvar Catherine i detta ögonblick befinner sig eller hvad hon gör? Den gamle svarade icke. Han hade kort förut . vändt sig om, för att betrakta horisonten, som båten lemnade bakom sig, och hans falköga tycktes, oaktadt mörkret, med en ytterlig uppmärksamhet följa hafsytan. — Stanna ett ögonblick med rodden, sade han till Reynold och kom hit till mig. Reynold lemnade åran och lydde tillsägelsen. — Sel sade den gamle och visade på horisonten. Reynold lutade sig framåt, koncentrerade hela sin synförmåga och betraktade noga den utpekade punkten. — Jag ser ingenting, sade han. — Har du det instrument, som jag låtit Humbert förfärdiga och med hvars tillbjelp äfven