Göteborgsposten – 11 december 1860, sida 1

lan torget och berörde stadsdelar, hvilket i synnerhet vid större tolksamlingar å torget komme att medföra de med folkträngsel vanligen förenade vådor; att det större utrymme i stora hamnkanalen som skulle beredas genom Lejonbryggans borttagande, hittills ej funnits behöftligt och endast kunde påkallas vid tillfällen at fiskmarknader; att det såsom vanprydligt anmärkta mindre vattenområdet emellan Lejonbryggan och Brunnsparken hade fullt lika bredd med östra hamnen, hvaraf det utgjorde en fortsättning; att afseende visserligen borde vid föreslagna arbeten fästas å de olika kostnader, som det ena eller det andra förslaget medförde, men att sådant dock icke utgjorde skäl för åsidosättande af de arbetstföretag, som finnas nödiga och tjenliga, för att i orubbadt skick bibehålla den vid stadens anläggning iakttagna anordning, hvars rubbning i en så väsentlig del som den ifrågavarande måste högst ofördelaktigt inverka på det hela; hvartorutan kostnader tillkommer för arbeten, som, i händelse Borgerskapets Åldstes förslag komme till verkställighet, ytterligare deraf påkallades och hvilka kostnader i det upprättade kostnadsförslaget icke tagits i beräkning. Hvad nu först angår det skäl för bibehållandet af Lejonbryggans nuvarande läge, som velat hemtas från den för staden ursprungligen fastställda byggnadsplan, så är Magistratens uttalade äsigt i denna del visserligen förtjent af uppmärksemhet. En af hufvudgrunderna för denna byggnadsplan var, såsom uppenbart synes, att stora torget skulle i hutvudsakligaste delar utgöra en föreningspunkt för både kanaloch gat-systemet. Från detta torg leddes derföre gator till alla stadens fästningsportar och utfartsvägar, både åt sjöoch landsidan, med undantag endast af vägen till förstaden Masthugget genom Carlsport. Att Lejonbryggan då erhöll det läge, som den ännu har, var så mycket naturligare, som byggnadsplanen afsåg stora hamnkanalens sträckning i öster ända till slussen. Men en svår rubbning led denna ursprungliga byggnadsplan, då på 1680 talet i stora hamnkanalen verkställdes den jordfyllning, som till en del nu bildar d. s. k. brunnsparken, och jernvågen från en tomt i norr om stora torget dit förflyttades. Det må med hänsigt till den tidens förhållanden och föreställningssätt, samt då jernförrådet icke fick utom stadens fästningsverk uppläggas, finnas hafva varit ändamålsenligt, att dertill valdes en plats, som erbjod tillfällen att å kanaler åt alla sidor verkställa pråmforsling; men ovedersägligen blef, såsom Magistraten ock antydt, utseendet af stadens vackraste del genom denna anläggning, och framför allt genom dess oregelbundna läge, på ett ohjelpligt sätt vanställdt. Den anordning af brunnsparkens till stora hamnkanalen gränsande del, som nu är i fråga, kan i följd deraf icke åstadkommas utan med bibehållande af den vid ena sidan varande kanalöppning; att ehvad bro anlägges öfver denna kanalöppning eller ej, ett fondparti